Cecilia Holm forskar om diabetes typ 2 på Lunds universitet och har även två barn som har drabbats av diabetes typ 1.
Cecilia forskar på diabetes och båda hennes barn utvecklade diabetes.
– Ödet spelade mig ett spratt, säger hon och ler.
Sjukdomen som Cecilia Holms barn lider av är något som genomsyrar hela hennes vardag eftersom hon konstant omges av sjukdomen, både på jobbet och i vardagslivet med barnen som ständigt måste hålla koll på sina blodsockernivåer. Det ger henne en brinnande motivation till att forska vidare om sjukdomen och alla problem som uppstår med den.
Det brukar sägas att en nackdel med forskaryrket är att ens fritid integreras med arbetet och att man jobbar mycket på kvällar och helger. Vi frågar Cecilia Holm om hon upplever det så.
Hon säger att hon ser det mestadels som något positivt, att fritiden och jobbet smälter ihop.
– Som forskare jobbar man mycket på egna villkor, ansvaret ligger på en själv, berättar Cecilia Holm.
Det är det egna intresset som driver en framåt och att arbetsformen är ganska fri, så man planerar sitt arbete för det mesta som man vill och kommer och går när man vill.
– Självklart finns det tider att passa så man planerar sitt arbete inom den tidsramen, men annars är det ganska fritt, säger hon.
En nackdel hon nämner är att ju längre man kommer i sin karriär som forskare, desto mer får man att göra med pappers- och kontorsarbete.
– Det blir lite mindre intressant när man inte har lika mycket tid för själva forskningen, säger Cecilia Holm.
I framtiden hoppas Cecilia Holm på att hon är med och upplyser världen om någon ny upptäckt som kan ha betydelse för människors liv, till exempelvis ett läkemedel.
Bildetxt: Här på labbet jobbade Cecilia fram till i mitten av sin karriär, men nu är hon mer på kontoret.
Enzymer väckte intresse
Cecilia Holm gick den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet för att hon ville komma in på läkarprogrammet, och visste att det skulle krävas en hel del plugg. När hon kom in på läkarlinjen tog hon direkt kontakt med forskargrupper och fick arbeta med dem och efter 3 års studier började hon forska på heltid.
– Det roligaste var att göra experiment på enzymer, säger Cecilia Holm.
Och för att få ägna mer tid åt enzymerna valde hon att bli forskare istället för läkare.
Det skämtas ofta om att forskaryrket är något som följer en in i graven. Det ligger en viss sanning i detta påstående då forskningen oftast är något man driver efter eget intresse och kan fortsätta med så länge man har lust. Därför finns det inget krav på hur länge man ska forska. Det som bestämmer längden av ens arbetsliv inom forskning är ens eget intresse.
Om Cecilia Holm någon gång skulle tappa motivation för sitt forskningsarbete har hon en liten dröm om att någon gång öppna ett hälsocafé. En sak är säker dock – Cecilia Holm kommer alltid att hålla sig själv sysselsatt med någonting.
TEXT OCH BILD: Markus Benner Lundqvist, Timor Hushmand, Simon Roszko från Spyken i Lund