Idag delas Nobelpriset i medicin ut till tre forskare som upptäckt hur celler i hjärnan fungerar som en inre GPS. May-Britt Moser är en av pristagarna. Här ger hon en hälsning och ett viktigt råd till er som funderar över en forskarkarriär: Det roligaste med att forska är att förstå det man inte förstod tidigare.
– Det roligaste med att forska är att förstå det man inte förstod tidigare, säger May-Britt Moser. Det är som att komma på lösningen på ett matteproblem man jobbat på länge – passion! Eureka! Du måste ha ett genuint intresse för de frågor du vill arbeta med. Forskaryrket är så krävande att du inte kan ha en ljummen inställning, du måste jobba för att det ska bli utmärkt i alla led och på alla nivåer.
May-Britt Moser visste inte riktigt vad hon skulle göra efter gymnasiet.
– Jag ville gå på universitetet men jag visste inte vad jag skulle välja. Jag tänkte att naturvetenskap blir bra, för de ämnena hade jag varit intresserad av sedan jag var liten. Och så tänkte jag att jag ville hjälpa människor på något sätt, kanske som läkare, lärare eller något annat. Helst av allt ville jag bli forskare, men jag visste inte hur jag skulle göra för att bli det!
May-Britt Moser läste sedan psykologi och doktorerade i neurovetenskap. Hon delar nu på Nobelpriset i medicin med sin partner och kollega Edvard I. Moser, och med den amerikanske forskaren John O’Keefe.
Här är motiveringen:
”Hur kan vi förstå var vi befinner oss? Hur kan vi finna vägen från en plats till en annan? På vilket sätt kodar hjärnan denna information så att vi omgående hittar rätt nästa gång vi går samma väg? Årets Nobelpristagare har upptäckt ett positioneringssystem, en slags ’inre gps’ i hjärnan som gör det möjligt att orientera sig i rummet. Deras arbete har visat hur en avancerad intellektuell process utförs av hjärnans nervceller
År 1971 upptäckte John O´Keefe den första komponenten i detta positioneringssystem.När en råtta befann sig på en viss plats i ett rum aktiverades alltid vissa nervceller i den del av hjärnan som kallas hippocampus. Andra nervceller i hippocampus aktiverades vid andra platser i rummet. O´Keefe drog slutsatsen att dessa ”platsceller” i hjärnan bildar en slags inre karta av rummet.
Mer än 30 år senare, år 2005, upptäckte May‐Britt och Edvard Moser en annan nyckelkomponent i hjärnans positioneringssystem. De identifierade en typ av nervceller, ”rutnätsceller”, som skapar ett koordinatsystem för positionsbestämning. Deras fortsatta undersökningar visade hur de olika celltyperna samverkar för att vi ska förstå var vi befinner oss och hittar rätt.
Pristagarnas upptäckter har löst ett problem som sysselsatt filosofer och forskare i århundraden – hur hjärnan skapar en karta av rummet som omger oss, och gör det möjligt för oss att hitta vägen i en komplicerad omgivning.”
TEXT: Karin Anden
BILD: Geir Morgen, NTNU