En solig måndag i oktober träffar jag och två klasskamrater Martin Sjöström – en målinriktad cancerforskare. Det är en lugn 26-åring som möter oss på Biomedicinskt Centrum i Lund och berättar att det var en tävling på gymnasiet som fick honom att börja studera medicin.
Martin visar oss vägen genom byggnaden tills vi finner oss tillrätta i ett konferensrum på fjärde våningen. Stämningen är avslappnad men man kan ändå känna en viss ivrighet bland oss skribenter.
En av våra första frågor är varför Martin valde att forska på just bröstcancer.
– Mitt grundforskningområde är cancer för att det är både otäckt och spännande på samma gång. Det är spännande att förstå hur cancercellerna får liv och bryter ner kroppen, men är väldigt hemskt för de som drabbas. Men att det sedan blev bröstcancer var bara en slump, berättar Martin med en allvarlig blick.
Martin gick naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Hans favoritämnen var matematik och biologi. Först tänkte han bli ingenjör men så deltog han i en stor biologitävling, ”Biologiolympiaden”, och gick vidare till final i Kanada. Tävlingen fick Martin att vilja utveckla sina biologikunskaper och han bestämde sig för att bli läkare.
Senare insåg Martin att han inte bara ville arbeta som läkare. Han ville också ta reda på varför sjukdomar uppstår och utvecklas.
– Min forskning går ut på att individanpassa cancerbehandlingen med strålbehandling, det vill säga att skräddarsy varje strålbehandling till varje individ.
Fritt och självständigt att forska
Martin är rak och saklig när han besvarar mina frågor om bröstcancer. Men med en glimt i ögat säger han:
– Det är roligt att forska och man får vara sin egen chef och arbeta självständigt och fritt.
När jag frågar honom hur han beskriver sig själv som forskare får han ett leende på läpparna och frågar hur jag menar.
– Beskriver du dig själv som självständig, envis, ihärdig…? undrar jag förväntansfullt. Han uppmärksammar frågan och det fullkomligt lyser om honom när han svarar:
– Nyfiken och målinriktad. Ibland kan jag bli för noggrann och lägga för mycket tid på arbetet.
Dyker och cyklar på fritiden
Jag avslutar intervjun med att ställa frågor om hans fritid. Han ler lika brett som när han pratar om sin forskning och berättar att han startat upp en cykelgrupp i Skåne.
– Just nu tränar jag rätt så mycket, 4-5 gånger i veckan, säger Martin.
Han är också gärna ute i naturen med sin sambo och dyker både i Sverige och utomlands. Han umgås också mycket med sin familj: mamma, pappa bror och syster.
Intervjun avslutas med porträttfotografering av Martin och därefter visar han oss vägen ut till hissen. Vi tackar, tar i hand och alla ser nöjda och belåtna ut när vi hittar vägen ut själva.
TEXT: AnnaClara Sarvell från Allvar Gullstrandsgymnasiet NA13B
