Den här texten är en del av ett skolarbete.

Stamceller, Unga intervjuar forskare

Hjärnforskaren My Andersson testar en ny metod för att bota epilepsi. Hon vill få celler från vårt största organ huden att byta jobb och hjälpa hjärnan att skydda sig mot epileptiska anfall.

My Andersson försöker utveckla en metod som förhoppningsvis kan bota epilepsi. Tillsammans med sin forskargrupp undersöker hon hur man kan ersätta de överaktiva nervcellerna med nya funktionella celler.

Metoden går ut på att få friska hudceller att återgå till stamcellsstadiet, och sedan göra dem till friska nervceller. De friska cellerna transplanteras sedan in i hjärnan.

Kan använda celler från din hand

My Andersson berättar om de olika stegen man behandlar hudceller på för att försöka få hudceller att göra om sig till hjärnceller. Först måste de ändras från insidan.

– Man måste öppna upp låsen på cellens DNA. De visar vilken typ av cell som ska bildas. När man har gjort detta kommer hudcellerna till ett stadium där de är ospecifika och då kallas de för IPS-stamceller, berättar My Andersson.

I labbet väljer My sedan ut de bästa stamcellerna som hon stoppar in i hjärnan hos ett försökdjur genom injektion. Stamcellerna injiceras alltså in i hjärnans miljö för att de ska leva med andra nervceller. My Andersson har under sina försök på råttor sett att det tar de ursprungliga hudcellerna sex månader att bli nervceller.

– Jag analyserar hur stamcellerna beter sig i försökdjurets hjärna och deras väg till att bli nervceller. Det är viktigt att ta reda på om stamcellerna verkligen har blivit nervceller eller om de bara beter sig så, säger My Andersson.

Hon provar om de nya nervcellerna kan hjälpa mot epilepsi hos råttor och möss.

– Nervceller som producerar den hämnande signalsubstansen GABA förstörs vid epilepsi och en behandlinsmöjlighet skulle vara att försöka ersätta dessa celler med nya nervceller, förklarar My.

– Förhoppningsvis kommer denna metod att visa framgång och senare även användas för att bota epilepsi hos människor, säger hjärnforskaren med ett leende på läpparna.

Lång tid kvar

My Andersson fortsätter sin forskning kring denna metod för att det slutligen ska bli riskfritt att använda på patienter drabbade av epilepsi.

– Tidigast om 15 år kan denna metod användas praktiskt, avslutar My Andersson den lärorika intervjun.

 

TEXT: Dorina Vula, NA13 på Allvar Gullstrandsskolan i Landskrona

 

innan

Vi fick en kort stund att titta oss omkring på BMC innan My mötte oss. Det var en stor byggnad med många studenter som satt och pluggade i mindre grupper. Jag var imponerad över den mysiga stämningen och den lunga arbetsro som mötte oss.  På bilden förbereder Devleta och Dorina  sina frågor inför intervjun.