Karin Stenkula forskar på fettceller vid Lunds universitet. Det hon tycker är roligt med forskningen är att det är som ett stort pussel. ”Man kan gå in på ett väldigt specifikt område för att se vad man kan tillföra”, berättar hon.
När Karin Stenkula hade gått ut gymnasiet hade hon ingen aning om att hon ett antal år senare skulle forska på ett speciellt protein, GLUT-4, som hjälper transporten av socker in i cellerna och som har starka kopplingar till diabetes typ 2. Hon visste inte exakt vad hon ville göra och läste flera olika kurser på universitetet. Efter att ha tagit en kurs i kemi, så fastnade hon och bestämde sig för att bli kemiingenjör.
Efter sin examen studerade Karin ett år på biomedicinsk forskarskola, och då kom hon av en slump att börja jobba med ett projekt om fettceller. Sedan kom hon in på en doktorandutbildning och fortsatte forska på fettceller.
– Det kräver mycket energi och slit att doktorera, säger Karin men hon tyckte ändå att det var en positiv upplevelse.
Fortsatte forska i USA
Efter att ha doktorerat så flyttade hon till Maryland, USA, och började forska på NIH (National Institute of Health).
– Där hade jag fantastiskt roliga år, säger Karin och låter minnena föra henne tillbaka.
– Det är väldigt stort, det är mellan 30 000 och 35 000 människor som jobbar där. Och man får mycket hjälp av varandra.
Hon berättar att arbetsklimatet var lite annorlunda än i Sverige, och säger att hennes chef på NIH verkligen inte var rädd för att ge kritik. Han hade upptäckt proteinet GLUT-4 på 80-talet, och det var här som Karin började inrikta sig på det som nu är centralt i hennes forskning.
När hon kom hem till Sverige flyttade hon till Lund eftersom det finns mycket forskning om diabetes vid Lunds universitet. I hennes forskning jobbar hon nämligen mycket med insulinresistens, och undersöker hur det påverkar fettceller.
Hur är det att forska?
Karin Stenkul berättar att hon uppskattar friheten i att forska då hon kan välja vad hon vill fördjupa sig i. Men hon poängterar att forskning kräver hårt arbete, och att man också ska man undervisa studenter på universitetet och att söka pengar till sin forskning. Något man kanske inte tänker på är att mycket tid går åt till att söka medel till forskningen.
– Nästan en tredjedel av tiden går åt till att ansöka om finansiering till forskningen, säger Karin Stenkula
Allt som allt älskar hon att forska och hon hade aldrig kunnat jobba på ett kontor.
BILD: Roger Lundholm