Idag överlever de flesta en cancerdiagnos tack vare cancerbehandling. Men tyvärr kan själva behandlingarna påverka hälsan negativt i många år. Marinka Kruljac tycker att vården borde bli bättre på att berätta hur den sexuella hälsan påverkas.
Mer än var tredje person i Sverige kommer få en cancerdiagnos någon gång under livet, enligt Cancerfonden. För många är behandlingarna en tuff process. Cellgifter och strålbehandlingar är ansträngande för kroppen och de kan ha biverkningar som varar mycket länge efter att man blivit friskförklarad. De biverkningar som kommer senare kallas seneffekter.
Något som vården inte alltid pratar om är hur cancerbehandlingar påverkar den sexuella hälsan. Marinka Kruljac har jobbat 32 år som barnmorska och operationssköterska på kvinnokliniken i Lund och Malmö, när hon läste en master i sexologi så valde hon därför att göra en studie på hur mäns sexuella hälsa ser ut efter en cancerbehandling.
Så påverkar behandlingarna
De behandlingsmetoder som har störst påverkan på den sexuella hälsan är strålbehandling och cellgifter.
Strålbehandling är en vanlig cancerbehandling och den leder oftast till minskad sexlust. Om behandlingen ges mot testiklarna eller äggstockarna så kan förmågan att få barn minska.
Cellgifter har många vanliga biverkningar som trötthet, men den kan även ge andra biverkningar som minskad sexlust (beror ofta på trötthet och kraftlöshet) och fruktsamhetsproblem. Män kan få frysa in spermier innan behandlingen så att de ska kunna få barn via konstgjord befruktning och liknande metoder för kvinnor håller på att utvecklas.
Hormonbehandling, smärtbehandling och operationer kan också minska lusten.
Vården borde bli bättre
Marinka Kruljac berättar att när unga eller barn drabbats av cancer så är det kanske inte så lätt att prata med dem just då om hur deras sexuella hälsa påverkas längre fram i livet. Har man genomgått en cancerbehandling som barn så påverkas den sexuella hälsan först senare när man är tonåring. Då kanske man inte får någon information om att man kan vara drabbad för att läkare eller sjukvårdspersonal tycker att det är ett känsligt ämne, eller för att de inte vet när de ska ta upp frågan.
Det behövdes mer kunskap om hur vården ska angripa sexualitet i vården, tycker Marinka Kruljac, och vårdpersonalen behöver mer utbildning om hur man pratar om sexualitet med unga patienter.
– På grundutbildningen borde man prata om sexualitet och sexuell hälsa så det blir en vana för vårdpersonalen att prata om det. Då kommer de ta upp ämnet i sina framtida jobb, säger Marinka Kruljac.
Alla sjuksköterskor som utbildar sig på Malmö högskola går under termin fyra en kurs i två veckor om kvinnors reproduktiva hälsa, och i kursen ingår sexualitet som diskussionsämne. Men detta ingår tyvärr inte på alla utbildningar.
Marinka Kruljac tycker att det bästa vore om det fanns speciella mottagningar som ingick i cancerbehandlingen, där patienten kunde få information om sin framtida sexuella hälsa. Vad behöver man veta inför sexuella relationer, eller om man vill ha barn? På kliniker som dessa skulle man kunna prata om vad det innebär att vara i ett förhållande med en före detta cancerpatient.
Cancer försvinner inte över natten utan behandlingens effekter ligger kvar, både de fysiska och de psykiska. Det är viktigt för vården att komma ihåg att prata om sexualitet och hälsa, då det är viktigt för att patienten ska kunna fortsätta leva sitt liv så normalt som möjligt.
Det är viktigt att våga prata om sexuell hälsa!
TEXT: Paula Cerenius, Klara Luedtke och Johanna Radby från Katedralskolan i Lund
BILD: Ton Rulkens