“Idag är det ganska självklart att man får hjälp med anpassningar på arbetsplatsen om man är rullstolsburen. Men i Sverige är det inte lika självklart när det handlar om psykisk ohälsa“ säger forskaren och arbetsterapeuten Annika Lexén. Hon blev forskare för att hjälpa folk ut i arbete.
När Annika Lexén arbetade som arbetsterapeut så mötte hon många människor som ville arbeta och bidra på samma villkor som andra, men som inte fick en chans för att de hade psykiska besvär. Hon har bland annat arbetat mycket med ungdomar som har ätstörningar men även med personer som har schizofreni.
Hon ville stötta dem och hjälpa dem att hitta en arbetsplats. Därför började hon forska på metoder som kan hjälpa fler att hitta jobb som de trivs med.
Att utbilda sig till forskare tar lång tid, men det hindrade inte Annika. Hon berättar att arbetet i sig är väldigt roligt. Att ständigt leta efter nya, bättre metoder att hjälpa sina medmänniskor.
– På många sätt är forskning ett svårt arbete, men tycker man att det är kul så blir det lätt. Om man gillar att fördjupa sig i något som man tycker är intressant så är forskaryrket ett superroligt yrke, säger Annika.
Vanligt med psykisk ohälsa
Att ha en psykisk sjukdom är väldigt vanligt. Man ska inte behöva bli nekad jobb på grund av det, tycker Annika.
Annika har intervjuat många arbetsgivare som anställt personer som lider av psykisk ohälsa. Det visade sig att flertalet av de som anställde dem hade egna erfarenheter av psykisk ohälsa eller hade haft en anhörig som haft besvär. Då har man inte lika mycket fördomar om vad det innebär.
Ofta behöver personen lite anpassningar. Men precis som det är självklart att en rullstolsburen person ska ha en hiss och andra hjälpmedel bör man också få hjälp med anpassning om man drabbats av psykisk ohälsa.
– Det är viktigt att ge alla människor en chans i livet, säger Annika.
TEXT: Alicia Nyström, Johan White, Josephine Berg från Malmö Latin