Den här texten är en del av ett skolarbete.

Hjärnan, Unga intervjuar forskare

Vi har intervjuat forskaren Sebastian Palmqvist som forskar inom neurofysiologi. Han bestämde sig redan på dagis för att bli forskare och idag undersöker han sjukdomar som uppstår i hjärnan. Här berättar han om tjusningen med att forska, och vad som krävs för att lyckas.

Redan i unga år visste Sebastian vad han ville bli, nämligen forskare. Fast vad en forskare var visste han nog inte riktigt då.

– Men mina föräldrar har berättat för mig att jag har sagt att jag velat bli forskare sen dagis, säger Sebastian.

När Sebastian sedan blev äldre blev han fascinerad av människokroppen och framförallt hjärnan och nervsystemet. Idag forskar Sebastian inom neurologi och letar ny kunskap om hjärnans funktioner och om hur vårt minne fungerar. Han forskar på halvtid vid Lund Universitet och gör samtidigt sin specialtjänstgöring som läkare på Skånes universitetssjukhus.

sebastian-sv

Fortfarande fascineras Sebastian av att upptäcka saker och försöka förstå hur de hänger ihop.

– Det är en specifik tjusning att kunna se hur världen ligger till, att komma på, hitta saker som ingen tidigare kände till, berättar Sebastian för oss.

Han poängterar att man verkligen måste tycka om att lära sig saker för att lyckas som forskare.

– Ska man bli läkare och forskare så måste man verkligen gilla att lära sig saker. För man måste ständigt läsa de senaste resultaten för att hålla sig uppdaterad.

Sebastian berättar att mycket av det han lärde sig på gymnasiet faktiskt kommer till användning i hans arbete idag. Fast att han inte trodde att han skulle ha nytta av dem när han läste dem.

Testar minnet på patienter

I sitt arbete gör Sebastian ett stort antal minnestester med personer som visar tecken på demens. Vi frågade hur det var att göra det första testet.

– Min första patient verkade frisk från början men hade problem med att klara minnestestet. För mig var det svårt att inte få hjälpa patienten, jag ville ge min patient ledtrådar men fick tyvärr hålla igen, svarar Sebastian.

Tack Sebastian! Tack så mycket för att du tog din tid och med glädje gav oss kunskapshungriga elever massvis med ny kunskap!

 

REFLEKTION: Du kan klara det du kämpar för. Med tanke på att Sebastian inte kom från en läkarfamilj var det ändå en dröm som han behövde arbeta för att nå. Det kvittar vilken familj du kommer ifrån eller vilken etnisk grupp du tillhör. Livet kommer inte alltid att vara en dans på rosor. Sebastian gav aldrig upp och idag lever han sin dröm så ge aldrig upp.

 

TEXT: Diana Karim Hassan från NA13A på Österportgymnasiet i Ystad

BILD: Montage med en av Sebastian Palmqvists artiklar, ett foto från Colourbox och en teckning fotograferad av Cèsar Astudillo. Björn Hansson har tagit porträttbilden av Sebastian