My Andersson, 34, arbetar som forskare vid avdelningen för experimentell epilepsi vid Lunds universitet. Hon har hela livet vetat att hon antingen skulle bli astronaut eller hjärnforskare. När hennes lärare sa att hon var för lång för att bli astronaut bestämde hon sig för att bli hjärnforskare.
Gymnasietiden spenderade My i Lysekil på en naturvetenskaplig linje med inriktning marinbiologi. Hon studerade sedan vidare för att bli hjärnforskare och doktorerade i neurofysiologi på Sahlgrenska akademin med en avhandling om hur en celltyp i hjärnan, astrocyterna, påverkar överföring av information i hjärnan. År 2004 flyttade hon till Lund för att göra sin postdok. Postdok är en temporär forskningstjänst som är till för att forskaren ska bygga en egen forskningsprofil.
Idag arbetar My på Lunds universitet och ingår i en forskargrupp som specialiserar sig på epilepsi.

My visar hur hon studerar hjärnor i sitt labb.
Studerar nervcellernas signaler
– En vanlig dag för mig börjar med att jag förbereder försök som genomförs senare på dagen. Efter det kanske jag har undervisning och till sist brukar jag avsluta med ett litet försök, berättar forskaren.
My och hennes grupp jobbar mycket med stamceller. De flesta i gruppen tittar på hur nervcellerna i hjärnan kommunicerar med varandra och utbyter information. Syftet är att lära sig förstå hur man skulle kunna stoppa elektriska signaler när ett epileptiskt anfall är på väg.
– Om man tänker väldigt optimistiskt så skulle våra behandlingar kunna användas i praktiken om ungefär 15 år. När man kommit på något som verkar fungera finns det bestämda regler för hur det ska testas för att vara säkert för människor att använda. Denna process tar ganska lång tid, förklarar My.
Till sist frågar den entusiastiska forskaren, om vi vill följa med in i laborationssalen och se hur hon arbetar. Det första som slår mig då jag kliver in i salen, är hur mycket saker och instrument som fyller alla bänkar och skåp. My visar oss de stora mikroskopen hon använder och skivor med mushjärnor som förbereds inför ett kommande försök. Jag kan inget annat än förundras över hur svårt det måste vara att göra de olika försöken men även hur intressant och roligt det verkar vara.
TEXT: Christian Hovstadius NA13b, Allvar Gullstrandsgymnasiet
BILD: NASA’s Marshall Space Flight Center, Karin Andén